Inlandsbanan vill ta hand om godset
Under Nordic rail, den stora tågmässan på Elmia i Jönköping, höll Inlandsbanan ett seminarium tillsammans med LKAB med titeln Så skapar vi en prioriterad godskorridor utan utsläpp. Vi passade på att ta en pratstund med Peter Ekholm, vd för Inlandsbanan om planerna på att föra över mer godstrafik på järnvägsspåret.
Peter Ekholm inleder med att ta upp den politiska viljan att flytta över trafik till järnvägen, som i dag är tämligen grundmurad. Däremot saknas många av förutsättningarna för att lyckas bra, då kapacitetsutnyttjandet är så högt att det är svårt att bygga upp nya logistiksystem på det. Speciellt när infrastrukturen måste underhållas bättre.
– Enda sättet att råda bot på den utvecklingen är att först åtgärda kapaciteten, och det är bråttom. De investeringsprojekt som Trafikverket har på kartan är för långt borta, säger Peter Ekholm.
Här kommer Inlandsbanan in i bilden. Det är en statlig anläggning på över 100 mil järnväg, som löper parallellt med stambanan i den övre delen av landet.
– Vi behöver rusta hela anläggningen. Men vi behöver inte göra några större åtgärder när det gäller banunderbyggnaden och av broar är det bara en som behöver åtgärdas. Men vi behöver byta hela banöverbyggnaden och det måste göras på en gång. Och det gör det väldigt kostnadseffektivt, för här pågår ingen planprocess eller några tillståndsprövningar som behöver väntas in, det är bara att bygga. Det gör det här till ett unikt kostnadseffektivt järnvägsprojekt.
Inlandsbanan har presenterat ett finansieringsupplägg, som de nu diskuterar med Infrastrukturdepartementet. Faktum är att man inte skulle behöva vänta in politiska beslut och en långdragen prioriteringsprocess hos Trafikverket. Inlandsbanan är bolagiserad och kan vända sig till lånemarknaden. Man räknar med att kunna ha anläggningen avbetalad på 25 år.
I dag inskränker sig godsflödena i stort sett till en del regional virkestrafik som går kortare sträckor på Inlandsbanan och ut på Tvärbanan. Men i framtiden skulle en helt annan trafik kunna komma på tal.
– LKAB har insatsråvaror som behöver transporteras upp till deras anläggningar. Kalk skulle i framtiden kunna tas från Siljansringen, och då skulle de kunna erbjuda gråberg och makadam i retur, massor som läggs på hög där uppe i dag. Det vore en stor vinst för samhället.
Andra möjligheter vore Bolidens trafik till Skellefteå hamn och LKAB:s trafik från Gällivare till Luleå som skulle kunna gå via Arvidsjaur.
– Och när trafiken mellan Mora och Kristinehamn återöppnas, då kan man ju gå väster om Vänern. När Västlänken är klar skulle vi kunna avlasta stambanan upp genom hela Sverige. Ta till exempel fisk från Nordnorge som ska ner på kontinenten. Kör det genom hela inlandet ner genom Västkusten i stället, säger Peter Ekholm.
Han ser också stora möjligheter för inlandets kommuner, där en upprustning som skulle ge hastigheter på 100 kilometer i timmen för gods och 140 för persontrafiken, kan öppna nattåg till helt nya besöksdestinationer. Det ger många nya arbetstillfällen och helt nya möjligheter för pendling.
Däremot finns inte en elektrifiering av Inlandsbanan på kartan inom en överskådlig framtid. Troligtvis blir godstrafiken alltså beroende av att man hittar andra klimatvänliga sätt att driva tågen.
– Med miljökraven som finns i dag har ju kunderna på anläggningen svårt att gå från transporter som i dag inte genererar koldioxid, till ett system som gör det. Men nu, med ny teknik, exempelvis med vätgas och bränslecellsteknik, så kan vi erbjuda ett alternativ på riktigt, och intresset växer för ett transportsystem utan koldioxidutsläpp även i inlandet.
Bränslefrågan måste med andra ord lösas, och det finns intressanta möjligheter. Till exempel kommer järnvägen att passera genom några stora vindenergiprojekt, som kommer att behöva hitta alternativ för energilagring.
– Det är en industri som håller på att lösa problemen för transportindustrin, säger Peter Ekholm.
Artikeln är en del av vårt tema om Intervju.