Är det inte dags för ett paradigmskifte för järnvägen?
Hur är situationen på svenska vägar med cabotage, hård lönekonkurrens och tuffa villkor för chaufförerna?
I måndags träffades mässans konferensråd för sista gången inför årets mässa. Då spikades om innehållet till ”Årets aktuella debatt på Logistik & Transport". De tre avgörande ämnena som ska få stå i rampljuset under denna programpunkt är: Behovet av långa och tunga fordon (32 meter, 74 ton)? Stjäl de godsvolym från järnvägen och undergräver järnvägens lönsamhet eller är det ett sätt att göra biltransporter effektiva och miljömässigt hållbara?Är det ett sätt att lösa chaufförsbristen eller är det med korta lastbilar vi skall skapa arbeten? Vi läser hela tiden om att järnvägstrafiken inte fungerar bra. Är det dags för ett rejält paradigmskifte och investera i dubbelspår, höghastighetståg, redundanta lösningar, systematisk underhåll, syd-ostlänk, västlänk, ostlänk, nordlänk och så vidare? Hur bekostas investeringar som kan ge nytta i 100 år, kan man låna kapital eller måste det tas ur statens kostnadsbudget? Hur står det egentligen till med transportbranschen? Är det så att transportköparna smiter från notan och inte vill betala vad det kostar? Är det åkerier som utnyttjar utländska arbetslösa från låglöneländer? Är det speditörsföretagen som spelar ut lägstbjudande mot varandra? Är det politikerna som inte förstått konsekvenserna av en europeisk/global arbetsmarknad? Eller är det en allmänt demoraliserad värld där den starke roffar åt sig och den svaga får nöja sig med smulorna.
BREAKING