Risken är uppenbar att exempelvis kunder i Europa tappar förtroende för att svensk industri kan hålla sina leveransvillkor på vintern. Minskat förtroende leder även till att kunderna väljer bort järnvägen trots dess klimatfördelar. Detta påpekar Näringslivets Transportråd och Transportindustriförbundet i ett gemensamt yttrande på utredningen ”Förbättrad vinterberedskap inom järnvägen”.Organisationerna bakom remissvaret välkomnar utredarens förslag om ytterligare satsningar på drift och underhåll och långsiktigt kapacitetshöjande åtgärder, men menar att godstransporterna måste komma högre upp på agendan. Man välkomnar att Trafikverket ges i uppdrag att årligen redovisa ett samlat åtgärdsprogram för järnvägens vinterberedskap till regeringen.Debatten och rubrikerna om den krisande vinterberedskapen för järnväg har främst handlat om persontrafiken. Fakta är dock att förra vintern var extra förödande för godstransporterna. Bland annat tvingades terminalen i Hallsberg, en av de viktigaste noderna i det svenska godstransportsystemet, stänga under 12 dagar. Godståg blev uppställda på sidospår för att, när trafik på spåren var möjlig, lämna plats åt persontrafiken. Statistiken visar att 60 000 av de totalt 83 000 tågförseningstimmarna under vintern utgjordes av godstransporterna, siffror som dessutom är i underkant. De samhällsekonomiska kostnaderna för förra vinterns snöoväder har redovisats till 3 miljarder kronor. Enligt våra organisationer är det en grov underskattning. Genomgående undervärderas godstransporterna i samhällsekonomiska kalkyler vilket medför att godstransporterna riskerar att nedprioriteras trots deras stora betydelse individer, näringsliv och samhälle.Näringslivets Transportråd och Transportindustriförbundet tillstyrker utredarens förslag att se över och effektivisera Trafikverkets användande av sina resurser. Organisationerna menar samtidigt att Trafikverket borde få större frihet att fördela medlen där de bäst behövs.Man poängterar också att järnvägsinfrastrukturen är underfinansierad och har så varit under många års tid. Denna ”infrastrukturskuld” går stick i stäv med regeringens ambition och de transportpolitiska målen när det gäller att minska transporternas miljöpåverkan.