En plötslig ökning av godsvolymer till Sveriges största hamnar förändrar villkoren för export och import. Portboomen betyder fler containrar, fler tågavgångar och tätare scheman, men också ökad sårbarhet för flaskhalsar och förseningar. Företag och transportörer måste ompröva lagerstrategier, ruttval och samarbeten med terminaler för att hålla leveranslöften. Den här artikeln förklarar drivkrafterna bakom volymökningen, visar hur den påverkar svenska leveranskedjor, kartlägger vilka infrastruktursatsningar som krävs och ger praktiska rekommendationer till åkerier, logistikköpare och industrin som vill minska riskerna. Vi ser effekter redan under 2025 i form av importökning och tryck på kapacitet nu.
Drivkrafterna bakom portboomen
Under 2025 har flera faktorer samverkat och lett till ökade volymer vid svenska hamnar, inte minst i Göteborg. Ökad import till Europa, omdirigering av trafik från trängda kontinentala hubbar och återhämtning i industriell efterfrågan har ökat flödena. För Port of Gothenburg rapporterades en ökning i containerhantering tidigt under året, och importdominerade tillväxten i flera perioder – ett mönster som speglar både globala handelsvariationer och lokala omläggningar i ruttval.
Samtidigt påverkar förändrade handelsmönster, lagerstrategier (mindre just-in-time, mer bufferlager) och politiska beslut i EU och utanför våra gränser hur snabbt containrar rör sig. För svenska aktörer innebär detta att planeringshorisonten krymper: vad som förut var marginella variationer kräver nu operativa beslut och investeringar i flexibilitet.
Hur boomen påverkar export och import
Effekterna är inte symmetriska. Importvolymerna ökar i många segment – allt från konsumentvaror till industrikomponenter – medan vissa exportsegment uppvisar stabilitet eller långsammare värdeutveckling. Statistiska centralbyrån (SCB) visar att export i värde under 2025 har pendlat, medan volymer i vissa kategorier faktiskt ökat; samtidigt steg importvolymerna i andra mätningar.
För svenska exportföretag kan en överfull hamn betyda längre väntetider för exportbokningar, högre transportkostnader och större osäkerhet i leveranskedjan. För importörer innebär det snabba svängningar i ankomsttider och behov av mer lagerhållning eller alternativa distributionslösningar. Kort sagt: både kundlöften och kostnadsstrukturer blir svårare att förutsäga – vilket ställer krav på bättre prognosverktyg och flexiblare avtal i hela leveranskedjan.
Terminalkapacitet, järnväg och hinterlandshantering
När kajerna fylls ökar behovet av effektiv förflyttning inåt landet. Porten i Göteborg rapporterar både rekordvolymer vid kaj och en kraftigt ökad andel containers som skickas vidare med tåg – andelar som i vissa perioder når betydande nivåer, vilket visar hur viktigt järnvägsuppkopplingarna blivit för att avlasta terminalerna. Investeringar i terminalutrustning, fler skift och förbättrade IT-system för planering krävs för att undvika att gods blir stående.
För svenska åkerier och logistikleverantörer betyder detta mer samordning mellan tåg- och lastbilsflöden, tydligare tidtabeller och i vissa fall skapandet av inlandsterminaler. Även små, vardagliga importvaror – från balkongdörr till elektronikkomponenter – påverkas: längre genomloppstider på hamnplan kan kräva tidigare beställningar eller lokal bufferthantering.
Risker och praktiska åtgärder för aktörer
Boomen ökar risken för kedjeeffekter: förseningar i en terminal sprider sig snabbt genom transportnätet. Europa har under 2025 sett återkommande trängsel i stora hubbar, vilket pressar omlastningskedjor och skapar väntetider på sjö- och barge-nivå. För svenska företag innebär detta behov av redundans – alternativa rutter, diversifierade leverantörskedjor och mer realistiska leveranstider i kundkommunikation.
Praktiska åtgärder innefattar: prioriterade bokningsavtal med terminaloperatörer, användning av rail-shuttles där möjligt, dynamisk ruttplanering och ökad transparens i spårning. Dessutom bör företag överväga lagerstrategier som kombinerar säkerhetslager med snabba omlastningslösningar för att klara tillfälliga störningar. Policyskapare och infrastrukturägare måste samtidigt snabbare bygga kapacitet och samarbeta om krisplaner.
BREAKING