23948sdkhjf

Tiptapp – en sopig historia

Delningstjänster, där privatpersoner delar med sig av allt från p-platser till arbetskraft, blir allt mer populärt. Den som vill ha hjälp och den som behöver påhugg hittar varandra via en app. Det låter bra, billigt och enkelt, men det finns en mörk baksida. Transportnet har tittat lite närmare på gigekonomins dunklaste vrår, där Tiptapp är en av aktörerna.

En omtalad delningstjänst är Tiptapp, en app där privatpersoner lägger upp annonser med föremål de vill få flyttade och skräp som ska till soptippen. Man sätter själv ett pris och den som vill hjälpa till anmäler sig i samma app. Som tack för kontaktförmedlingen tar Tiptapp 25 procent av priset. Reklamen utlovar bekvämlighet och snabbhet, man blir av med trädgårdsavfallet eller den sunkiga soffan för några hundralappar, och slipper baxa och hyra skåpbilar.

Men vem är det som gör jobbet i stället?
Abbas, Alireza och Hamid är flyktingar från Afghanistan och kom till Sverige 2015. Hamid och Alireza har tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Abbas har fått besked om att han ska utvisas, men har ett dödshot över sig och kan inte återvända. Han håller sig gömd och hankar sig fram, utan personnummer, arbetstillstånd, bidrag eller bostad. Just nu bor han hos en svensk familj, om några veckor måste han flytta ut.

Hamid har svenskt personnummer och körkort, så det är han som bokar in jobben via Tiptapp. Någon av de andra får följa med som bärare, och så delar de på inkomsten. Men det blir ingen större summa att fördela; dels är nästan alla uppdrag ytterst lågt betalda, dels ska Tiptapp ha 25 procent av förtjänsten. Dessutom är det huggsexa om de uppdrag som läggs ut, så man måste vara extremt snabb. De dåliga uppdragen, som är än mer underbetalda än snittet, och som är riktigt tunga, smutsiga och svåra, kan man ha en chans på.

– Ofta skriver uppdragsgivaren att det bara behövs en person, fast man måste vara två. Det gör de för att kunna betala mindre, men eftersom vi måste vara två blir det nästan ingenting kvar. Ett piano, till exempel, går inte att flytta om man är ensam, oavsett vad de skriver, säger Hamid.

Eftersom det är så många som slåss om uppdragen får man ta allt möjligt, även jobb på andra sidan stan, vilket betyder att bensinkostnader och tullar äter upp än mer av förtjänsten.
– Ibland har vi åkt långt och burit en jättetung soffa uppför tre trappor utan hiss, och när vi är klara har vi 50 kronor var i fickan, säger Abbas.
– Är det värt det? Nej, men har man inget arbetstillstånd får man ta de påhugg man får.

”50 kronor kan låta lite, men man kan ju samåka och göra flera hämtningar på en gång. Annonsörer testar och lägger sig väldigt lågt eftersom de ser att så många vill hämta”, medgav Tiptapp i en DN-intervju förra året.
– De vill inte se att de bidrar till att människor utnyttjas. Att samköra flera hämtningar går inte, eftersom det är slagsmål om de uppdrag som finns och man får ta det man får, utspritt i hela stan. Det går absolut inte att lägga upp en effektiv slinga för att tjäna maximalt med pengar, säger Alireza.

När inte privatpersonerna som vill ha hjälp erbjuder marknadsmässiga löner av sig själva, tycker killarna att Tiptapp kunde ha krävt en lägsta lönenivå för att tillåta annonsering. Så funkar det till exempel på Blocket, där sällskapsdjur inte får säljas till alltför låga priser.
Men Tiptapp håller inte med.
De svarar inte på redaktionens upprepade kontaktförsök, men skriver på sociala medier att de inte har något ansvar, bara förmedlar tjänsterna, och att alla är fria att avstå från uppdrag som man tycker är för dåligt betalda. Marknaden bestämmer, menar de, och så länge det finns någon som är villig att jobba är det väl bara bra.

Konflikterna har kantat Tiptapps väg sedan starten. Stockholms stad förbjöd appen då de menade att Tiptapps transporter stred mot avfallsmonopolet i renhållningslagstiftningen. Tiptapp överklagade till flera instanser och fick slutligen rätt i mark- och miljödomstolen. Många av hämtarna har dumpat avfall i naturen vilket har lett till bråk, och Skatteverket har intresserat sig för appen då en hel del svartarbete förekommer i dess spår. Köparen av tjänsten kan också, vilket många inte vet, bli ansvarig för att betala arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för hämtaren, om man ger uppdrag över en viss summa per år. Missar man detta kan följden bli en rejäl skattesmäll. Men Tiptapp tar inget ansvar, vare sig för kunder eller utförare: ”Som användare behöver du själv ta reda på om du omfattas av skatter och avgifter, inklusive sociala avgifter som kan komma att utgå när du använder Tiptapp”, står det på webbplatsen.

Reklamen för appen riktar sig ensidigt till välbärgade villaägare, som inte vill betala marknadsmässiga priser för det jobb de vill ha utfört. Transportörerna, de utsatta människor som utför grovjobbet, tycks däremot ointressanta i gigekonomins tid.
– Jag drömmer om arbetstillstånd. Då kunde jag ha ett riktigt jobb och betala skatt och bidra till samhället, säger Abbas.
I väntan på en bättre värld får han fortsätta släpa tunga soffor för några tior. Marknaden bestämmer.

Hamid, Alireza och Abbas heter egentligen något annat.

FAKTA/
Typisk Tiptapp-annons:
En säng ska forslas mellan norra och södra Stockholm. Två personer behövs, ingen hiss finns. Betalning: 300 kronor.
Tiptapps arvode: 75 kr
Bensin och bilslitage 2 mil (fram och tillbaka, ena sträckan med tom bil): 37 kr (baserat på Skatteverkets milersättning)
Biltullar: 22 kr
Återstår 134 kr/2 = 67 kr per person, svart.
Hade man velat göra rätt för sig och skatta hade man haft 47 kr var i plånboken efter uppdraget.

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.125